tänker på sena nätter då vägarna aldrig var för långa, eller vinden var för kall. Såna nätter då vi följde varandra hem, pratade om allt, lade oss på vägen bara för att vi kunde. Ännu mer tänker jag på hur konstigt det känts de gånger då vi gått förbi varandra utan ens en kram. Hur två individer som varit en del av varandra kommit så olika. Jag tänker på om jag borde stannat, kanske gett det hela lite tid. Gett dig tid. Vill ringa, prata, gå till dig, som jag alltid gjorde då. Jag vill ta med mig jordgubbar och jag vill att du tar med dig mjölken, fast du åt alltid glass. Saknar att prata pojkar även fast du alltid bytte ämne till söta flickor och gamla flickvänner. Känner mig som en främling för någon jag känt mig nära.

om att känna sig tom men full, glad men oerhört ledsen, pigg men ofantligt trött. Vill sätta fingret på en känsla, fånga den, stänga av. jag vill förstå och kunna hantera. är trött på att tycka om fel. är trött på osäkerhet och misstankar. önskar mig raka svar, och raka erkännanden och komplimanger istället för förklaringar som döljer en djupare hemlighet eller förälskelse. Om att vilja men inte kunna. Och om att tycka om så att ådror brister. men mest av allt 

om att behöva sova. 

Dagarna sjunker in i varandra och har spenderat mycket tid med Elsa, Love och Ragnhild de senaste dagarna. Hämtar ut analoga foton, underhåller ytbytesstudenter och sover, pluggar och äter alldeles för lite. Igår låg jag och Elsa uppe hela natten tills det blev ljust och pratade om allt medans vi åt upp oss för morgondagen. Vi pratade om fina pojkar, fina vänner och om hemligheter och misstankar. Njuter av ensamhet för en gångs skull och ser fram emot att lägga någon timma på skolarbete, vilket jag har tonvis av. Måste ordna upp detta nu.